i love my friends!
och såklart min familj!
(ta åt er extra mycke sofia, marika, sanna, tess, emma, mamma och pappa!!)
det är ni som gör mig hel,
det är ni som lyser upp min dag
det är pga av er jag kämpar mig genom varje minut, timma, dygn, vecka, månad och år.
tack för att ni finns!
jag vet att jag säger det på tok för sällan,
förlåt om jag tar er för givet..






skulle behöva skriva av mig alla känslor just nu.
men de går inte, jag kan helt enkelt inte,
de är för personligt..
men att säga att jag är less, ledsen, förbannad, att jag har panik och sjukt mycke ångest
vore, som dom säger i usa, an understatement...
panikångestattackerna överlöser varandra dygnet runt
och ja känenr mig helt hjälplös

enda människan jag riktigt pratat ut med om dehär är sofia,
oc sofia är verkligen rätt person att prata med också.
jag ber om ursäkt om jag vänder mig till dig med dehär sofia,
om det är för mycke besvär!
men jag kan inte tacka nog mycket för att du lyssnar och försöker hjälpa!
jag är dig evigt tacksam!
men sen är du också världens bästa sofia!