jja ni som följt bloggen har säkert läst inlägget om kommentaren jag fick för ett tag sedan.
men idag gott folk idag ar jag blivit mer kränkt än någonsin.
en diskussion med en rektor om möjligheten att ha amanda på sommardagiset resulterade i dessa kommentarer
"vi behöver träffas och prata om varför du inte vill vara med ditt barn"
vill jag inte vara med mitt barn? JO!
jag är med henne jämt (och VIlLL det)
men hon behöver vara med andra barn
hon mår BRA av att vara på dagis och blir lika sur varje dag då jag hämtar henne och på torsdagsmornar då hon inser att de inte är nått dagis.
"det måste vara något allvarligt fel om hon hellre är med andra än med dig"
men herregud hon är ju jämt med mig, klart hon tycker det är roligt med andra människor/barn
men enligt henne är det inte bra att barn är så sociala som amanda.
hur kan man vara för social då man är 15mån?

som sagt, jag känner mig kränkt
har gått hela dagen och mått illa över det h*n sa
sedan jag fick amanda så har ingen nånsin sagt något för att jag ska känna mig som en dålig mamma
förrän idag

men eg jag känner inte att jag är det,
jag är ingen dålig mamma för att jag vill att amanda ska vara på dagis
inte heller för att jag känner att hon är trygg där
att hon mår bra där

tillläggas bör även att nder detta samtal fick jag fortf inget "ja" eller "nej" på om amanda får vara på sommardagis eller inte
bara ett:

"Vi rekomenderar att barn med föräldrar som är hemma är hemma under den perioden"

sen om jag får nå jobb i sista minuten, om de skulle hända,
ne då ska ja bara gå dit och lämna henne utan att hon känner dom, DET är tydligen ok.


Ne..
ingen ska få mig att känna mig värdelös
för det r jag inte!
jag är en BRA mamma
och för att tillägga för er som inte förstått det:
jag älskar amanda mer än någonting annat på denna jord
och skulle göra allt för henne och lite till!
jag skulle inte byta bort henne för allt i världen!