ingen kan väl ha missat det tragiska som hänt här i vår lilla stad.
(om ni mot förmodan har det, läs en tidining rätt omgående)
jag känner personligen ingen av de drabbade/inblandade
men jag känner mig ändå förbannat tom..
hela gårdagen kändes som en svart dag,
alla sörjde, frågade sig varför och vem
idag känns det som om allt är glömt..
ja nu vet vi ju vem så då var de ur vägen
så känns det,
men ja sitter fortfarande med ett frågetecken i blicken
då efterlyst berättade om erkännandet igår så blev jag helt tom, chockskadad,
började gråta och frågorna bara snurrade runt i huvudet

min lillebror har gått i samma klass som flickan
min mamma fått kontakt med pappan via skolan
och berättade om hur hon såg honom framförsig görande det ena
eller flickan göra det andra med tårar i rösten,
usch vad det berörde mig,

det är så sorgligt allting,
ja vet inte, men ja skulle vilja ha svar på varför
men vi får se vad tiden har att komma med..

Vila i frid Linnéa, Björn och Mats
må ni vara på en bättre plats


lite happyness:
camilla, min barndomskompis, kommer till stan ikväll
så vi ha bestämt att ses på lördag!
hoppas på finväder!

nu ska ja fixa lite lunch..
Have a bad one.