Man sitter och lyssnar på musik och tankarna springer iväg och

pang så känner man sig nere.

Utan någon speciell anledning så känner jag mig nere,fruktansvärt nere.

Amanda sover och jag är ensam.

Jag kan inte rå för det men jag känner mig så fruktansvärt ensam.

Det gör nog alla till och från,och det är hemskt.

Att känna sig som den mest bortglömda människan i världen.

Det kommer upp tankar som jag i vanliga fall har begravda långt långt inne.

Saker som inte bör tänkas på kommer fram,igen.